Igår var det spel på ängarna mellan Salming och Dom Röda och gårdagens tre träningsmatcher kan nog benämnas som "uteslakten på ängarna". Matcherna spelades i gynnsamma vindar och sol, så förhållandena att slå var fina, men slagandet som det på bjöds från båda lagen var nog bland det bästa innespelet under de senaste åren...

De första två matcherna såg riktigt bra ut från båda lagen, förutom en väldigt kort svacka i första matchen som ledde till utebränning för Dom Röda. Båda lagen slog ned mängder av markbollar och utelagen blev mer och mer frustrerade över att knappt en lyra togs. Dessa två matcher var som sagt väldigt bra, men inget direkt extraordinärt - det var varken första eller sista gången som två lag spelade bra innespel. Den sista matchen däremot, den var omänsklig och jag avundas faktiskt de tiotal Bostonsupportrar som fick äran att se matchen. Brännbollsgodis.

Dom Röda börjde att slå och det var snudd på omöjligt att ta en lyra. Johan Hjelmer, Frida Sandström, Jesper och Markus Karlberg och Stefan Rehn höll ned bollen och framförallt den förstnämnda var helt omutbar i matchen. Jag räknade inte, men jag skulle inte bli förvånad om han slog 5-6 ickelyror som samtliga dessutom kunde löpa på. Hur var det möjligt med så mycket markbollar? Jo, för att framförallt Andreas Rågfeldt, men även Mattias Nyberg slog kanonslag som samtliga spelare joggade, för att inte säga gick, 2-koner på. Andreas varvade dessutom i matchen efter att ha slagit in i granen längst bort i banan. Poängräknarna i lagen hade lite olika siffror, sifforna var mellan +24p och +30p, så det är ju bara att lyfta på hatten och imponeras av slagandet.

Uppgivenhet från Salming? Delvis. Men samtidigt var det ett perfekt tillfälle att testa sina gränser och verkligen ge upphämtningen en chans i alla fall.

Vårt spel fungerade också makalöst bra. Precis som Dom Röda lyckades vi slå ned bollen mycket och började sakta men säkert ta in poäng efter poäng. Eric, Petter och Karin var de tre spelarna som i första hand fick slita som djur och slå mycket i ett försök att hålla ned bollen, vilket oftast lyckades ganska bra. Övriga spelare hissade väldigt bra, vilket gav oss tre möjlighet att konsekvent hålla ned bollen. När matchen blåstes av hade vi tagit in 24p i innespelet.

Helt fantastiskt spel av båda lagen som sagt där Dom Röda drog det längsta strået. Varvningen var nog det som skilde lagen åt, eftersom båda slog så fantastiskt bra i övrigt. Jag har spelat och sett brännboll i typ 20 års tid och det är inte ofta jag kan minnas tillbaka till ett bättre spel från båda lagen. Under mina 7-8 år som seriös brännbollsspelare har jag heller aldrig blivit så brutalt slaktad i utespelet som igår.

Hatten av till Dom Röda för tre fantastiska matcher, där den sista som sagt var helt sagolik. Lyckas ni hålla något ens i närheten av den här nivån under yran så ska alla lagen verkligen se upp för er. Årets utropstecken hittills och det finns egentligen inget som säger att det inte skulle kunna gå riktigt långt i år.

Matchens stjärnor:

*** Johan Hjelmer
(Matchens gigant, slog bollen precis där han ville. Breddade vi så slog han i mitten. Breddade vi inte så slog han på kanten. Stod vi på konerna så slog han över oss. Jag kan fortsätta hela dagen, men jag tror att ni fattar. Väldigt frustrerande att möta igår...)

** Andreas Rågfeldt
(Klockade de flesta slagen så att alla gick 2-koner och varvade dessutom efter att slagit hela vägen in i granen. Till stor del hans förtjänst att Dom Röda kunde slå så mycket markboll i samtliga matcher och varvningen blev game-breaker i tredje)

* Johan Boström (Med tanke på att han, förutom ett slag, bara hade klockrena träffar i alla 3 matcherna och löpte 2-koner på eget slag på i princip samtliga slag, så hade han förjänat tre stjärnor i de flesta matcherna. Den löjliga nivån igår gjorde ändå att Hjelmer och Rågfeldts insatser värderades aningen högre denna gång)