Det börjar bli ett tag sedan den senaste delen av truppresentationen och med endast ett par dagar kvar till yran är det därför dags för den fjärde och avslutande delen. Sedan tidigare hade tre tjejer och fem killar presenterats, det återstod med andra ord fyra killar. Här kommer lagkaptenen Eric Boströms syn på de fyra sista spelarna.

Först ut idag blir Petter Lundqvist som i vanliga fall är lagets brännare, men som kan spela på flera positioner. Jag känner mig 100% trygg med Petter precis vart som helst i banan och beroende på motsånd, vind, skador och matchsituation så händer det ibland att han inte står på sin vanliga plats. I innespelet är det ungefär likadant, Petter slår det som behövs. Om vi är i ett läge där vi bara ska överleva utebränning så hissar han, men om vi behöver ta poäng så är han ofta den första som slår ned bollen. En väldigt allround spelare såväl inne som ute och han skulle definitivt gå in i alla lag i yran.

Oscar Stenberg är ofta den som tar rollen som coach i matcherna, ofta både inne och ute. Detta ger en trygghet i laget då övriga spelare kan fokusera på sitt eget spel och slipper fundera på vem som ska slå. I många matcher blir det (tyvärr) att han endast coachar, eftersom Oscar nämligen är en duktig slagare. I utespelet står han vid 3:e konen, är bra på att läsa spelet och när han får bollen i händerna så brinner det för löparna.

Per Frank, ny från Fastball ifjol, är lagets lugn. Ofta slår han inte så mycket, men de gångerna han gör det så gör han det ytterst stabilt. Få spelare har ett större engagemang och hjärta för brännbollen och det var riktigt kul att han fick vinna Yran ifjol. Står också många gånger som poängräknare i tighta matcher så att vi inte slarvar bort segern på att vi inte vet ställningen.

Markus Jansson, ny från Kenya Bridgeklubb och sist in i laget. Markus kommer inte spela ute i år med Salming, utan får fokusera på innespelet. Inne är han en fantastisk löpare och en bra slagare som alltid löper på eget slag när han träffar. Litet frågetecken på Markus baksidor, men om han håller sig hel kommer han bli viktig i Salming om laget ska kunna gå långt.

Salmings trupp till yran 2013:

Tjejer:
Karin Göthberg
Julia Pettersson
Hanna Elfving

 
Killar:

Eric Boström
Johan Boström
Johannes Ivarsson
Anton Granberg (Tillbaka efter att ha varit bortrest ifjol)
Emil Granberg
Petter Lundqvist
Oscar Stenberg
Per Frank
Markus Jansson (Ny från Kenya Bridgeklubb)


Avslutningsvis vill jag bara be om ursäkt för att det först blev fel namn på Plakat Pirats lagkapten. Rätt ska vara Mikael Samuelsson, ingenting annat.

Plakat Pirat är ett spexande lag som förmodligen är mest kända för att de vann best in show 2011. Jag nämnde dock tidigare i vår att de även imponerade spelmässigt på mig under en träning på Östras grusplan och deltagandet i förcupen visar på att de satsar även spelmässigt på brännbollen. Med tanke på att jag tror att det inte är så många som har jättebra koll på Plakat Pirat så tyckte vi på Salmingbloggen att ett reportage vore intressant och vi valde även därför att göra ett lite lägre reportage, just för att läsarna ska lära känna laget bättre. Vi tog oss därför ett snack med Plakat Pirats lagkapten, Mikael Samuelsson.

(Med viss reservation så påstår jag att detta är Plakat Pirats lagkapten, Mikael Samuelsson)
 

Mikael berättar inledningsvis att laget tog sin form 2010, när han först fick idén om ett piratlag. Eftersom att han, tillsammans med en kompis (William Hallin), upptäckt Umeås piratband ”Ye Bannished Privateers” några år tidigare och börjat fixa piratkläder att ha på deras spelningar så hade de dessutom till stor del redan kläderna som krävdes. Vidare förklarar Mikael att han är intresserad utav ”lajv”, dvs levande rollspel, och att han ansåg att det borde vara en fördel om man vill satsa på att vinna Best in show. När idén om laget var fastställd så jagade Mikael runt för att hitta andra som också var intresserade av att klä ut sig och showa på brännbollsplanen och när detta genomförts anmälde han laget ”The Marooned Addlepates of ye Ole Swagger”.

Under 2010 utsågs vinnarna i Best in show via SMS-röstning och det var ”Spartans” som drog det längsta strået. Mikael berättar att han inte gav upp för det, utan till nästa år raggade han återigen ihop ett lag för spel i brännbollsyran som ville satsa på att vinna best in show. Till stora delar blev det ett nytt lag till 2011, där endast Mikael själv, William Hallin, Ica Andersson och Mikales syster Helena Samuelsson var kvar från året innan. Ny i laget var bland annat Anton och Emil Granbergs (Salming) storebror Albin Granberg. Inför detta år föreslog Helena även att laget borde byta namn till Plakat Pirat eftersom det var mer minnesvärt och ett mer typiskt namn för Yran. Det var även detta år som laget insåg att man faktiskt kunde spela brännboll också, då gruppspelet vanns efter en storseger (uppskattningsvis 70-5), samt en seger på walk-over. Efter gruppspelet blev det dock tufft motstånd direkt när Plakat Pirat ställdes mot Fastball och åkte ut. 

Mikael berättar att trots den ökande framgången spelmässigt så var ändå det viktigaste med yran fortfarande best in show, där vinnarna numera utsågs genom ett jurybeslut. Plakat Pirat lyckades vinna detta år och han förklarar att det var fantastiskt att få uppnå denna bedrift och att det blev ett kvitto på att all tid som lagts ned på att dra ihop laget samt fixa kläder och utrustning varit värt det. Vidare nämner han bland annat att han har åkt runt bland stadens secondhand butiker för att hitta skjortor, samt att han cyklat med fyra meter långa rundstavar från Teg till Ålidhem för att kunna tillverka flaggor och att detta bara är två av många exempel på tid som lagts ned för att kunna genomföra denna satsning.

(Plakat Pirat efter segern i best in show 2011)
 

Även 2012 såg Mikael som ett fantastiskt år, dels för att vädret var bättre, men även för att laget lyckades ta sig längre sportsligt, där det till sist slutade med att de förlorade i seedningsmatch mot Pappa Betalar. Plakat Pirat gick givetvis för best in show även 2012, men priset gick då till "Nile City 105.6" och Mikael säger att han tycker att det var värdiga vinnare som vann.

Hur ser laget ut till i år, är det samma som ifjol?

-Vi är i huvudsak samma gäng som i fjol, de som är kvar är jag, Wille och Ica som nämnts tidigare. Sedan är Johan Nyberg, Malin Forsberg, Johan Sunesson, Filip Granberg (också bror till Anton och Emil i Salming) och Simon Brändström fortfarande med. Nya för i år är Jonas Höglund, Joel Forsberg, och Rebecca Bergström Rath. Jonas var med och vann best in show 2011 så han är snarare en återvändare. Jag är väldigt nöjd med samtliga nyförvärv till i år och jag vet att vi har det bästa Plakat Pirat som ställt upp i yran hittills.

Vad är då årets målsättning? Satsar ni hårt på best-in-show igen? Vad är den sportsliga målsättningen i år? 

-Under de senaste två åren så har vi stadigt fått en större supportergrupp som vi är fruktansvärt tacksamma för och som kommer vara med och showa med oss så vi kommer satsa hårdare än nånsin på best in show. Vi vet att eftersom vi vunnit tidigare så krävs det så mycket mer av oss för att vinna igen och det gör oss endast mer motiverade till att försöka. Det är kul att det är publiken som avgör vilka som vinner för då vet man att de som vinner är värdiga, tävlingen handlar ju, tycker vi, om att sprida mest glädje på tävlingsområdet.

Vi satsar även mer sportmässigt i år än tidigare, jag är en fruktansvärd tävlingsmänniska och kan inte låta bli att hela tiden vilja mer. Tidigare har jag sagt att det inte är ett mål att bli seedade från min sida utan kanske snarare en vision då jag insett hur svårt det är, särskilt i år. Det är ju så många bra oseedade lag i år. Men ju längre våren har gått så inser jag att mitt mål visst är att bli seedade, jag vet att de inte finns 32 lag i yran som är bättre än oss så jag är övertygad om att vi har potentialen, tyvärr räcker det med att man inte spelar på topp eller möter ett bättre motstånd i en match så är det kört, men det är ju hela charmen också!

Hur mycket har ni tränat i år? Har det ökat med åren eller har ni alltid tränat på ungefär samma nivå?

-I år hade vi vår första träning i mitten av mars på en snötäckt  konstgräsplan på Ålidhem. Men det var väl inte direkt regelbundna träningar sedan dess. Vi har tränat mer och mer för varje år, helt klart, och förhoppningsvis kommer det märkas på turneringarna. Men det har väl varit kanske en eller två gånger i veckan under nån månad och den här veckan vart det tre helkvällar för mej och några till på ängarna.

(Här syns Plakat Pirat träna på snätäckta planer)
 
 

Vad har du för tips till andra lag som vill satsa på best-in-show? 

-Det jag tänker på när jag tänker best in show är känslan av folkfest. Jag tror att vill man vinna best in show så ska man tänka vad kommer människor skratta åt och vilja ta del i. Nile City i fjol var genialt, typ alla som är födda från 50- till 80-talet får nostalgikänsla av det och det är vissa så superknäppa utstyrslar så man syns på långa vägar. Det refererar dessutom till ett humorprogram så även om man motförmodan skulle total misslyckas med att vara rolig själv så tycker de som känner igen dem att det är roligt för man vet hur roligt programmet var. En annan viktig sak tror jag är att man syns som jag sa tidigare. Vi i Plakat har ovanliga färger och stilar på kläderna, vi sticker ut både i färg och stil. Men även om jag anser att våra stora styrka är i utseende och autenticitet på vår utrustning så är det den tråkigaste varianten av att satsa på best in show, jag tycker det är mer viktigt att kanske ha ramsor eller danser eller annat läckert.

Men det absolut läckraste tycker jag är om man kombinerar spex och spel. Att showa genom att studsa bollen till någon annan ute spelare eller som Lost Vikings har kört att alla utom en flyr från ute spelet och ändå plockar alla lyror, sånt är riktigt häftigt.

Vad tycker du om årets upplägg av brännbollsyran?

-Jag tycker att det viktigaste att komma ihåg och det bästa med årets upplägg är att det är nya arrangörer som verkligen vill satsa på yran, sen kan man tycka olika om hur det ska göras men det viktigaste är att nån försöker utveckla yran.

Jag var skeptisk till en början, jag hade väldigt svårt att se hur det skulle kunna bli fler av de lag som inte satsar på att gå långt genom att höja priset. Jag tror att det har varit många lag som anmält sig bara veckorna innan när man insett att yran varit på gång och jag tror att det skulle vara svårare att få med dem. Men det verkar ju dock som att det är fler som är intresserade av festival än vad det har varit folk som är intresserade av brännboll de senaste åren. När man nu får spelpass på köpet när man köper festivalbiljett så kanske många passar på att anmäla ett lag när de ändå ska på festivalen.

På det stora hela är jag positiv till de nya arrangörerna. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det här är första året, man kan inte förvänta sig att det blir utan vissa problem, och även med det i åtanke tycker jag att det verkar funka väldigt bra hittills.

Vilka tycker du är favoriter i årets brännbollsyra?

Mina favoriter i ordning:

Salming

BCZ

Fantomen

Dom Röda

Jag tror definitivt att ni i Salming är bäst i år. Jag tror att det ska mycket till för att något annat lag vinner. Den risk som skulle kunna finnas är väl om det nya superfavoritskapet blir svårt att hantera för er. Därefter tror jag BCZ är största utmanare. Ser inget som logiskt säger nått annat Fantomen kan få det svårt. Dom Röda är för mej det största oväntade hotet i toppen. Jag tror att de slår igenom i år på allvar och kan vara de som gör vad På bana 1 gjorde ifjol. Jag tror BK Rel riskerar att vara slut i den absoluta toppen.

Vi på Salmingbloggen vill tacka Mikael för den fantastiska intervjun och önska både honom och övriga laget ett stort lycka till i år, både spelmässigt och i best in show!

Som Per Frank nämnde i förra inlägget, så har det tyvärr varit fullt upp för mig under den sista tiden. Man ska ju inte skylla ifrån sig, men jag har helt enkelt inte haft tid eller ork till att göra inlägg under de senaste dagarna, men nu ska jag försöka bättra mig sista dagarna innan yran. Jag har ett inlägg om Plakat Pirat som jag hade tänkt publicera senast igår, men det har inte hunnit bli av ännu. Utöver detta har jag fått många förfrågningar om att ta tag i bloggandet och gärna ge lite tankar om förcupen samt om vad jag tror om yran. Jag kan ärligt säga att det är till stor del tack vare (eller på grund av ;) ) dessa önskemål utifrån som gör att jag nu ska försöka leverera ett antal inlägg de kommande dagarna. De första delarna om "Erics tankar inför yran!" kommer behandla hur årets försäsong (inkl. förcupen) har sett ut, medan senare delar kommer fokusera på vad jag tror om årets yra (inkl. lottningen).

Till att börja med har jag givetvis varken sett alla lag spela, eller sett tillräckligt många matcher för att ge en bra bild. Jag vill därför bara förtydliga att det jag skriver kanske inte speglar hur verkligheten ser ut, men att det är den bilden jag har fått av årets försäsong och vad jag tycker.

Årets största utropstecken för mig (och många andra) är Dom Röda. Visst, de var i semifinal 2005, men det börjar snart närma sig 10 år sedan och efter den skalpen har man aldrig ens nått kvartsfinal. Finalplatsen i förcupen (lyckades dock bara se finalen) speglar även om att man är vassa i år. Detta har vi i Salming själva fått bevittna i några träningsmatcher, där framförallt en match stack ut från Dom Rödas sida. Jag skrev då att jag aldrig blivit så sönderslagen i ett utespel någonsin under mina år som brännbollsspelare och det står jag fortfarande fast vid. Jag har under några år haft en stor favoritspelare i Johan Hjelmer och det känns som att han kanske i år har tagit ytterligare ett kliv, vilket har gjort att fler börjat inse hur bra han verkligen är. Johan är i mina ögon en komplett spelare och en av de absolut första spelarna i hela yran jag skulle ta in i mitt lag om jag fick välja fritt bland samtliga spelare. Utöver detta har Andreas Rågfeldt varit riktigt stabil i sina monsterslag, samtidigt som de nya spelarna från Nu är det jul igen har bidragit både till ökad kvalité, men kanske framförallt till en ökad träningsflitighet i laget. Jag funderade länge på att göra en ranking bland lagen i år, vilket jag till slut valde att skippa, däremot kan jag nämna att Dom Röda var ett av de sju lagen jag övervägde på min topp-5...!

Angående förcupsvinnarna BCZ har jag tyvärr sett för lite. Detta beror till stor del på att många i laget bor utanför Umeå och att de numera sällan tränar med komplett lag. Av det jag såg i förcupen tycker jag, hur märkligt det än låter, inte att de imponerade särskilt mycket. Nu ska man självklart ha i åtanke att väldigt duktiga spelare som Jonathan Brolin och Oskar Bylund saknades, så det vore konstigt om BCZ var på sin absolut topp. Hur som helst så var BCZ flera gånger sista slagare under turneringen, "säkert 15 gånger" enligt Gustav Pettersson som själv spelade med BCZ under förcupen. Det visar dock på en oerhörd styrka att laget gång på gång lyckades tråckla sig ur dessa problem och bland annat såg jag en gång när Tobias "Bobbo" Hedman lyckades slå ett 2-konsslag mot Lokal för att undvika utebränning, detta i en uppförsbana. De är, som vanligt, en av storfavoriterna till att vinna yran. Blir det fjärde gången gillt i år?

Om man ska ta en kort analys av vårt eget lag så har vi totalt spelat ca: 25 matcher om man räknar ihop träningsmatcher och förcup (orkar inte räkna ihop exakt nu mitt i natten). Under dessa matcher har vi endast åkt på 2 utebränningar (om jag minns rätt), där en av utebränningarna kom mot Übermensch i +4*C och hagel. I den matchen blev Übermensch utebrända 3 gånger, så det är lätt att förstå att det var tuffa förhållanden då och den andra utebränningen kom när vi endast spelade med 7 spelare. Med tanke på detta så kan jag inte vara annat än nöjd, laget har med andra ord varit väldigt jämnt och stabilt under hela försäsongen och haft få dalar. Vi hade självklart hoppats på att gå längre i förcupen, men att åka ut mot de levande legenderna BK Rel med 3p är ingenting att skämmas över, vissa dagar är marginalerna helt enkelt på fel sida. Utropstecken hittills i år är "bröderna brandman", eller Anton och Emil som de egentligen heter. Båda har varit väldigt stabila och visat på fin form i slagandet och deras enorma löpkapacitet gör de ännu mer nyttiga att ha med i laget. Det känns även som att alla andra har utvecklats från ifjol och återkomsten av Anton och Karin, tillsammans med nyförvärvet Markus bidrar samtliga till att laget känns väldigt starkt i år. Detta behöver givetvis inte betyda att det går bra på lördag, men förutsättningarna ser åtminstone bra ut.


Klockan är nu 02.15 och jag avbryter redan här. Jag tänker dock att det är bättre att dela upp analysen i lite kortare delar så att något publiceras istället för att jag väntar tills att allt är klart. Jag återkommer med fler delar under onsdagen och förhoppningsvis även artikeln med Plakat Pirat.

Var inte oroliga, ni kommer få läsa till ögonen blöder under de kommande dagarna...