Någonting som jag tidigare har klagat på att det nästan aldrig döms för är tjuvstart. I helgens förcup tror jag att det slogs nytt rekord i dömda tjuvstarter och jag tycker att det är ett intressant ämne att diskutera. Eftersom att de flesta domarna är väldigt försiktiga med att döma tjuvstart så blir spelare ofta väldigt upprörda när en domare eller kon-domare är hård på tjuvstart. Det är någonting jag håller med om och i en perfekt värld så skulle givetvis domarna ha så lik bedömningsnivå som möjligt. I förcupen uppstod dessutom ett par situationer som inte är så vanliga som kan vara värd att diskutera så att man kommer överens om vilken tolkning som bör användas.

Situation 1:
I finalen uppstod en tjuvstart på 3:e konen, men spelaren vände tillbaka när han såg att slaget blev för dåligt och återvände till 3:e konen. När brännaren fick bollen så dömde ändå kon-domaren tjuvstart.

Kommentar:
Personligen tycker jag att kon-domaren gjorde helt rätt. När slaget slås har spelaren tjuvstartat, vad spelaren sedan gör tycker jag inte spelar någon roll. De flesta jag har diskuterat denna situation håller med mig, men någon tycker att man ska fria när spelaren vänder tillbaka. Jag tycker ändå som sagt att "tjuvstart är tjuvstart" och i det här fallet insåg spelaren att han inte skulle hinna och då vände han tillbaka.

Jag har dock förståelse för förvirringen som uppstod och om jag hade blivit bränd på samma sätt så hade jag nog också blivit irriterad. Detta är någonting jag aldrig har sett förut och även om det är sjukt ovanligt så kan det vara bra med ett förtydligande eller att i alla fall frågan lyfts upp.

Jag är en person som gillar att göra överdrivna liknelser och när jag argumenterade mot han som tyckte att man skulle fria så drog jag den här liknelsen: "Tänk dig att du rånar en bank, men när du inser att du inte kommer hinna undan med pengarna så vänder du tillbaka och lämnar tillbaka pengarna. Ska du då gå fri från straff?"

Situation 2:
Det här är inte en tjuvstart, men jag tycker delvis att den faller under samma kategori så jag tar upp den också. När man springer i mål eller fram till en kon så är det ju bröstet som avgör om man hinner eller inte. Men vad är det egentligen som gäller när man springer tillbaka till en kon? I matchen jag såg slängde sig spelaren tillbaka och hann definitivt tillbaka med bröstet, men benen var nog brända med någon halvmeter. Domaren dömde bränning.

Kommentar:
Även här tycker jag att domaren gör helt rätt, för i min tolkning så är man bränd när man har någon kroppsdel mellan två koner. På så sätt räcker det med andra ord inte att hinna tillbaka med bröstet. Jag har kollat igenom regeldefinitonen på "bränd spelare" och tycker inte att man utifrån den kan göra en rättvis tolkning i en sådan situation. 

Även det här är ju en situation som inte uppstår allt för ofta (att man hinner med bröstet men inte med benen), men även här tycker jag att det kan vara bra att förtydliga vad som gäller.

En annan grej om tjuvstart som jag har hört från ett par olika domare när man har påpekat en tjuvstart är: "han hade ändå hunnit", när motståndarna slog ett klockrent slag. Och det tycker jag är väldigt märkligt, för då har man egentligen ingenting att förlora på att tjuvstarta. Blir slaget bra så släpper domarna det ändå och blir det en tight situation där man blir bränd pga tjuvstart så hade man ändå blivit bränd om man inte hade tjuvstartat.

Det är ju inte allt för ofta som man hör en längdhoppsdomare säga "han hade ändå vunnit utan 1 cm övertramp, ge honom guldmedaljen"...

Jag hoppas att så många som möjligt kan komma med sina egna åsikter om hur de tycker att ovanstående situationer ska tolkas. Det skulle underlätta för IKSU brännboll som säkerligen kommer diskutera dessa frågor i framtiden.