Inom ett par dagar så har jag tänkte knåpa ihop en krönika om Bollnäs 2017, men tills vidare så bjuder vi här på Salmingbloggen på en gästkrönika från Samuel Aho, som i år spelade sin första Bollnäsyra någonsin, när han spelade med oss i Salming.

Krönika av Samuel Aho:

"När jag blev klar för Salming så fick jag direkt frågan om jag ville följa med till Bollnäs och jag ska säga helt ärligt att jag inte var helt säker. Jag hade fått höra både att det var den nästan roligaste cupen (efter yran) på året samtidigt som vissa sa att det var det absolut tråkigaste. Men efter att ha fått återberättat lite från dem i laget så blev jag ändå peppad och bestämde mig för att åka med.

Det finns massvis med tydliga skillnader mellan den brännboll jag är van vid och den som spelas i Bollnäs men det som fångade min uppmärksamhet var:
- Man slår med platt trä eller ett runt trä som inte alls liknar det vi har i Umeå.
- Man är 10 stycken i såväl inne- som utelag.
- Matcherna spelas 2x10 minuter, vilket alltså är 2 minuter/halvlek kortare än vad jag är van vid.
- Spelplanen är 25x20 meter
- Den generella nivån på lagen är jämnare än i brännbollsyran och lägstanivån är högre.

 
Salming – Band of Ballers 2016. Bild lånad av Långnäsparken

För att försöka beskriva hur Bollnäs är för en som aldrig varit där tidigare så vill jag börja med att berätta om förberedelserna INFÖR turneringen. Rena tanken på att slå med ett platt trä istället för ett runt för mig tillbaka till skoltiden och ”Nu har du missat 3 gånger, ta det platta” vilket också sätter en känsla av att ”det går inte att missa” i kroppen. Ganska snabbt efter att jag slagit iväg några slag med det platta så inser jag att det här är inte så lätt som det ser ut. Eller visst, att träffa bollen kan nog vem som helst göra men det ska också göras med otroligt mycket mer kraft (om den ska hissas) eller med otroligt mycket mer precision eftersom det är 10 st på utelaget som försöker fånga bollen. Tycker nästan att brännboll med det platta träet kontra vårt runda visar ännu tydligare hur otroligt viktigt det är att träna träna träna för att bli bra. Det är ingen tillfällighet att Johan och Eric gör vad dem vill med det platta träet i sin hand.

Självklart så efterföljdes den stora peppen i laget inför Bollnäs med att vi körde ungefär 4-5 träningar och jag kände gradvis att slagen satt bättre och bättre men också hur oerhört mycket mer det slet på kroppen än vad det vanliga runda gör. Jag hade ont i händerna eftersom greppet är HELT annat och inte alls anpassat efter lite mindre händer. Jag hade träningsvärk i magen efter alla rotationer och  fingrarna kändes som prinskorvar eftersom min roll i utespelet var att stå på kortslagslinjen och försöka nypa så många bollar som möjligt. Testa att snudda och styra ett gäng stenhårda bollar så kommer ni förstå den ömheten som kan uppstå. Vad jag tyckte var speciellt med det platta träet var också att den vanliga sweet-spoten som finns på det runda träet kände jag inte alls av med det platta utan där fokuserade jag mer på att slå så hårt jag kunde och träffa någorlunda mitt i. Jag saknade den direkta feedbacken från träet som det runda ger om det är en bra träff eller inte.

Inför cupen så spelade vi även 5-6 träningsmatcher mot Plakat Pirat/Fjöl Av vilket var otroligt betydelsefullt för mig då jag på riktigt fick ett grepp om vad som skulle komma under cupen. Tack för att ni ställde upp och hoppas vi ses i Bollnäs nästa år!

När förberedelserna var klara och vi satt i bilen på väg ner till Bollnäs visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig baserat på dem bilder/filmer jag sett. Blev inte mindre laddad av att sitta i en bil med 3 andra brännbollstokiga som under 5 timmar diskuterade taktik, motstånd och vem som hade bäst godissmak. När vi väl var framme så kan jag säga att jag blev grymt imponerad av hur uppstyrt det var. Även fast det bara var 4 planer som det spelades på varav 3 stycken var på en 11-manna fotbollsplan så kändes det som att det var rätt mycket folk där och att folk var där för att kika på brännbollen. Trots det så tighta spelschemat där det var avsatt 25 minuter/match så var vi inte många minuter sena vilket betyder att arrangörerna ska ha beröm. En rolig sak runt planerna var att lag kunde boka en tältplats som de satt och festade i och några hade till och med satt upp byggnadsställningar så att de satt lite ovanför alla med en grym blick över alla planer. Jag tror jag kläckte ur mig när vi gick där mellan planerna och tälten att ”Det känns som att vi går på någon slags marknad” för det var folk exakt överallt.  Stämningen kändes också väldigt gemytlig och var man än vände sig så hade folk roligt.

Spelet i sig tycker jag är jäkligt spännande och intensivt då det verkligen går ut på att dem som ska sätta bollen längs med backen ska vara extremt bra på det för att undvika poängtapp och de som ska hissa och flytta runt folk ska göra det ordentligt så man behöver göra det så sällan som möjligt. Inför turneringen pratade vi och förberedde oss en del för att vi skulle få möta Lokal i semifinal och Band of Ballers i final men efter 2 oväntade uttåg blev det annat motstånd och enligt min uppfattning fick vi väl egentligen inte riktigt vässa till oss till 100% någon match förutom i finalen där vi fick börja inne och var tvungen att gå stenhårt men när de brände ut sig 2 ggr på deras innerunda så blev det en väldigt bekväm seger.

Sammanfattningsvis så blev jag positivt överraskad av hur roligt det var att spela denna cupen då det innehåller moment som man i ”Umeå-brännbollen” inte har stött på eller tränar, men kanske främst hur roligt det är att fara iväg med laget så man är med varandra under en hel helg.

Rekommenderar varmt alla som är sugna på att fara att verkligen göra det."

/Samuel Aho, Salming