1997 följde jag med brännbollslaget Vi Vägrar till Östersund och tittade på när de spelade Storsjölyran. Vi Vägrar åkte ut i 32-del mot ett lag som hette Vildsvinen. Vi stannade kvar och såg finalen mellan Va då Fallskärmstennis och BK Rel. Det var då jag blev helt fast för brännboll. 

Vi Vägrar startades 1996 av Tony Jensen och Örjan Olsson som jobbade tillsammans på företaget Elkapsling. De hade tidigare spelat tillsammans i sitt jobblag på Träslaget. Stommen i laget kom från Ljungaverk med omnejd och bestod mestadels av släkt och vänner. Hela Tonys familj, mor, far, syster, bror, son och flickvänner var med och spelade turneringar genom åren.

Laget tränade brännboll 1-2 gånger i veckan från att snön smält bort i början av maj till sista turneringen i början av augusti. På vintern lånade man Ljungaskolans gympasal där det spelades innebandy och även tränades lite brännboll. Det blev mestadels kastträning eftersom det var på tok för litet för att slå. Det fanns gott om turneringar på den tiden. Bräcke och flera turneringar i Östersund utöver de turneringar som fortfarande annordnas i dag.

1997 startade man föreningen Västra Medelpads Brännbollsförening. Lottförsäljning och skötsel av ishockeyplanen i Ljungaverk var de största inkomstkällorna. Pengarna gick till kläder, anmälningsavgifter och bensin.

Vi Vägrar - Träslaget Ånge 1998

  
Stående fr vänster: Per Frank, Maria Frank, Tony Jensen och Markus Persson
Sittande fr vänster: Örjan Olsson, Linda Waara, Anna Jensen, Daniel "Gäddan" Blomqvist, Dennis Lantz och Henrik Dahlberg

När jag började spela med laget 1998 var jag riktigt usel. Träffade kanske 1 av 20 slag. Tony tipsade om att använda "rak arm". En teknik jag använder än i dag. Efter mycket nötande träffade jag 9 av 10 bollar och oftast alla.

Vi Vägrar - Bräckelyran 1999
  
Stående fr vänster: Per Frank, Maria Frank, Hans-Göran "Gubben" Jensen, Nils Frank och Örjan Olsson
Sittande fr vänster: Dennis Lantz, "Gäddan", Markus Persson, Rolf Gustafsson, Tony Jensen och Agneta Jensen Liggande: Mattias Jensen

Vi Vägrar hade som policy att inte festa dagen innan turnering. Man spelade inte speciellt taktiskt förutom att man använde sig av dubbelmiss ibland på turneringar som tillät det. Men det var väldigt sällan man använde det. Att ha bra fart på innespelet och undvika utebränning brukade räcka ganska långt. Vi hade ett rätt så bra utespel där Tony, Dennis och "Gäddan" stack ut mest. Inga monsterarmar men ändå bra. Örjan Olsson var oftast brännare men spelade även ute ibland eftersom han hade en bra arm. Vi ställde då Maria på brännplattan.

Vi Vägrar - Träslaget Ånge 2002
 

Stående fr vänster: Per Frank, Maria Frank, Dennis Lantz, Rolf Gustafsson och Pär Malmberg
Sittande fr vänster: Ewa-Lena Engström, Örjan Olsson, Oscar Stenberg, Tony Jensen och Veronika Persson

Det här var första turneringen jag och Oscar Stenberg spelade tillsammans. Vi nådde finalen där vi förlorade mot "Myror i brallan". Det var dittills första gången sen 1994 som det spelades final mellan två lag från kommunen på Träslaget.

2003 värvades Ronny Jonasson till laget. Han var med och spelade Träslaget och Masters vilket blev de sista turneringarna innan laget lades ned. Några i laget hade inte motivation att träna och åka på så många turneringar som några av oss ville. En orsak kan ha varit att alla turneringar i Jämtland lagts ner och det blev långt att åka. På Masters 2002 och 2003 fick vi låna in spelare från Umeå för att få ihop ett lag. Bland annat Andrea Swärd (Rex, Übermensch) och Jan-Erik Karlsson (Västteg Klass 3B). Även Mats Harneryd hann spela en turnering med laget.

Vi Vägrars främsta meriter, lite statistik och händelser jag minns:
1:a Bräckelyran 1996 och 1999
2:a Klövsjöslaget 1998

2:a Bräckelyran 1997

2:a Hembrännar Open Östersund 1998

2:a Träslaget 2000 och 2002

3:a Jämt-DM 1998

3:a Klövsjöslaget 1999
3:a Die Hard Trophy Östersund 1999

3:a Timrålyran 2000

2-7 mot Östersundslaget Haddok i inbördes möten
1-1 mot Östersundslaget Zoogin i inbördes möten

Klövsjöslaget 1998 - "Gubben" slår som sista slagare i finalen mot Haddok. Slaget går snett och han väntar inte in Tony som är på väg tillbaka innan han slår igen. Tony blir bränd med en meter, utebränning och vi förlorar med 2 poäng. Lite orutin av Hans-Göran som var en ytterst stabil slagare.

Bräckelyran 1999 - Agneta körde dubbelmiss turneringen igenom. Man hade 3 försök och hon försökte inte göra det snyggt.

Storsjölyran 1999 - "Strumpans" slagande när vi mötte Pyroman på plan

Träslaget 2000 - Att slå Haddok i semifinal var stort. Men att förlora finalen pga horribla domare var inte roligt. Har aldrig sett Tony Jensen så bra som han var den dagen.

Bollnäs 2000 - Förlorade "bara" med 51-66 i 8-delsfinal mot Bältorna. Vi hade bara 7 spelare i truppen och Bältorna körde med att missa ett slag och sen springa till kon.

Storsjölyran 2000 - Fick möta BK Rel för första gången. Springer till andra kon när deras skarvare precis får bollen. Jag fintar att jag ska fortsätta springa till tredje och skarvaren tittar på mig och säger allvarligt: - Prova du! Skarvarens namn var Jonas Tobiasson.

Masters 2002/2003 - Vi åkte upp till Umeå över dagen. Startade klockan 03.30 och var först på plats.
Enda gången vi slog ett seedat Umeå-lag då vi vann mot Pappa betalar 2003. Mats Harneryd varvade det året mot BK Rel men vi förlorade ändå stort.

2011 och 2012 hade Vi Vägrar återförening på Klövsjöslaget men hade svårt att få ihop ett slagkraftigt lag. Jag var med och spelade 2011, och med den turneringen blev det 22 turneringar och 100 matcher i Vi Vägrar-tröjan. Hoppas att syster Maria, Tony, Örjan med fler orkar köra på några år till.